Ems

Jag är trött och är orkelös, plus viljelös så det är allt och ingenting på en gång. Vilket är så jobbigt och jag är inte världens bästa på att vara pigg och kry just nu.

Jag ska skypa snart, vilket ger en glad tjej som sitter och skriver i detta nu...Men samtidigt så hittar jag inte orden för att skriva något mer? Vafan ska jag skriva om? Speciellt när jag känner att det finns någon som typ misstolkar det man skriver och så mycket mer, man blir liksom rädd att skriva på något sätt. Ska det behöva vara så? Jag orkr inte med det och är nästan sugen på att läga ner hela bloggen men varför ska jag göra det för att man känner att man inte kan förstå vad man menar och vad man skriver och inte tro att allt handlar om vissa saker?

Aja, nu ska jag väl ta och avrunda men vi hörs!

Kram Kram

Ems

Sitter med världens ångest och mår värre än värst känns det som. Och mitt i allt, så träffade jag en underbar vän <3 vilket underlättade för mig med vissa saker så det var bra och allt har inte varit ångestladdat och så vidare. 

Annars så har jag hunnit med lite saker och jag har typ en fullspäckad vecka framför mig känns det som! 

Aja, nu ska jag ta och försöka lugna ner mig lite grann och kolla lite på tv.

Kram Kram

Ems

Då sitter man där med mycket ätstörda tankar, så pass mycket att jag blir riktig rädd för mig själv. De ätstörda tar över på något sätt, jag behöver hjälp men vågar man be om hjälpen, ringa till SCä och säga det? Jag sitter och funderar på det, även om jag kanske håller på mina sex mål om dagen men ibland så slinker det saker i papperskorgen, äter inte riktigt fulla portioner och ja, det är som det är. Jag vet inte vad jag ska göra, jag mår inte bra helt enkelt. Inte bara i ätstörningen utan i det andra också idag är det ingen bra dag helt enkelt och jag har inte mått så himla bra dem senaste dagarna men det har liksom varit hanterbart med allt och ångesten. Jag har ju ständig ångest men den blir större vid maten och ökar ju längre dagen går(oftast så ökar den iallafall), fast det kan pendla lite under dagarna också men som sagt så ökar den oftast i takt med dagen typ.

Jag är så velig i det hela och jag vet inte vad jag ska göra, säga eller ens ta mig till. Jag vill inte behöva be om hjälpen igen och så, och om jag nu skulle ta mig att be om hjälp när gör man det då isåfall? Aja, jag kan inte bestämma mig i det hela och jag kan inte få rättsida på det hela. Och jag tänker inte ljuga och säga att allt är så himla lätt nu eller lättare bara för att man har genomgått en tolvveckord behandling(blev dock tretton för alla röda dagar som försvann) men det hjälpte dock mycket men det finns fortfarande svårigheter och eftersom jag vet att jag kan dippa lika lätt som jag kan svänga imorgon och känna mig bättre. Allt är så svängit när det gäller mig och lite går väl att förklaras hur jag är i och med min borderline-diagnos men jag är inte den utan jag har bara extra svårigheter i och med den, ser saker i svart och vitt, svängig i humöret och är allmänt distanserad till mina känslor eller om jag nu skulle få kontakt med mina känslor så blir det lätt att jag känner det extra mycket. Så det är ganska mycket antingen eller när det gäller mig!

Aja, orkar inte skriva så mycket mer och jag ska strax försöka äta något utan att göra något dumt eller att kasta något jag har gjort iordning!

Hoppas att ni mår bra och GLAD midsommar på er säger jag!

Skriver så fort jag har ork och så!
Kram Kram

Ems

Hahahahaha

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit en fullspäckad vecka och helg känns det som. Jag slutade ju på dagvården i fredags och det kändes lite på både och kan jag säga. Och jag hann med det mesta i fredags kan jag lätt säga.

Och igår så var jag ute hos min faster och farbror d'r det var mys hela dagen med dem, min kusin och kusinbarn. Mys på hög nivå helt enkelt. 

Och idag ska jag till pappa men innan dess ska jag äta lunch, vilket är snart iofs!

 

Men tillbaka till det hela med dagvården och så då! Nu är det bara boosterdagar(som det heter) som är kvar och jag ska tillbaka på min första den fjärde juli, vilket är en fredag och det fanns en liten vits med det, och lite saker ska jag försöka hinna med tills dess eftersom jag vill börja på musikterapi så är det lite saker som måste fixas i och med det men det kommer nog lösa sig hoppas jag! För det är något som jag verkligen vill så att säga. Och det har med mitt tillfrisknande från ätstörningen att göra, för jag är inte helt fri ifrån den men förhoppningsvis en bit på väg ifrån att bli fri ifrån den. Men eftersom dagenheten jag gick på hos SCÄ är tidsbegränsad så blir det att man får hjälp en bit på vägen men om det skulle behövas något mer så finns det alternativ och det är bra att dem inte släpper en helt bara för att man har slutat på heltid, det är därför man har boosterdagarna också så att man kan få mer stöd och diksutera om det behövs något mer!

Men aja, nu ska jag nog göra mat och sen åka. Men hoppas att ni har haft en bra helg och får en bra helg så hörs vi snart igen!

Kram Kram

Ems

En trött tjej på väg hem från sin faster och farbror igår kväll!

Ett självporätt på plånkan som jag fick av en underbar vän! ;)

 

Det är tisdag och det innebär att jag kommer skypa snart, oh glad tjej? Jajamensan, och innan dess ska jag försöka att ringa ett samtal och hänga lite snabbt. Tidsoptimist? Ja det är ett understatement kan man nog lätt säga om mig!

Aja, jag skriver mer senare för just nu så orkar jag inte sitta och skriva om allt som händer denna vecka....

Hoppas ni mår bra och har det bra i värmen!

Kram kram

Ems

Alltså, jag har så mycket kroppshat just nu, eller jag har väl haft mycket i och med saker och ting plus hela grejen med ätstörningarna spär på hela hatet mot kroppen. Men samtidigt så vet jag till en viss del varför jag känner så mycket och så mot min kropp. Och det är för vad jag har genomgått i det förflutna med olika saker, alltså dåliga erfarenheter tänker inte gå in på det mer än så. Det finns dem som vet kanske vad jag refererar till men jag är inte alls mogen till att skriva om det eller om jag ens kommer skriva om det här men det kanske är så att jag borde skriva om det någon gång för att kanske kunna säga vad som faktiskt har hänt och kanske hjälpa någon annan men jag vet inte. Jag är så osäker och ja, det kanske är att ta sig tid att tänka igeom saken också för att det är liksom inte något man bara ska göra på impuls heller även om jag är impulsiv så kan man inte vara det över allt. 

Aja, men tillbaka till kroppshatet som är så pass känsligt hos mig i omgångar så att tex att jag inte ens klarar av att gå på kroppskännedomen som vi har på SCÄ. Att ha hat mot sin egna kropp och sig själv är ingen känsla(eller vad man ska säga) att leka med alls, speciellt inte för mig där kroppshatet kan vara så pass stort att det går till överdrift med vissa saker och jag har mycket tankar som inte ens går att få bort, men visst tankarna och kroppshatet kanske är lite bättre och inte lika starka vissa dagar men det finns där hela tiden oavsett. Jag kommer lliksom inte ifrån det och mycket har ett förflutet i saker och ting.

Hur fan kan man ha så pass mycket hat mot sig själv och sin kropp? Att man hela tiden söker efter saker som skadar en inre och yttre, ha hela tiden ha en jakt och inte faktiskt kunna känna gläjde över att ha kurvor och former eller att man kan faktiskt kan känna glädje över att man t.ex lever och har rätt stöd och hjälp.

Att utsätta sin kropp för diverse saker och hela tiden vara spänd och orolig tär på kroppen oc sinnet, jag är väldigt trött och orkelös men samtidigt kan man inte låta bli vissa saker överhuvudtaget för att man tror att det hjälper mot hatet och ångesten. Plus att det försvinner inte liksom över en dag heller om man tror det. Jag har levt med vissa saker sedan jag var sjutton men samtidigt så har jag väl inte mått så bra innan dess pga saker som har skett. Men jag har dolt saker och ting genom att vara den glada och spralliga (som jag egentligen är men som inte syns just nu), det blev ett försvar att vara denn personen för jag ville inte oroa någon och hade svårt att lita på folk(vilket blev värre vi 18-19 års ålder efter vissa erfarenheter).

Aja, lite tankar och hur jag faktiskt kan tycka och tänka om mig själv typ. Någon som känner igen sig?

 

Ems