Ems

Just nu är jag en riktig bittertant känns det som, hela jag är kaos/jag är kaoset. Det är något som är emot mig, som att det inte är tillräckligt med att K slutar, E går på semester en vecka senare, en "ny" personal börjar och jag kämpar och så för att jag vill så gärna gå i dbt:n, där jag inte har hunnit gå så länge i gruppen och det gör mig ganska ostabil för att det är mycket intryck information osv. Och idag så kom nästa sak och det är att mitt Bs J kommer bli sjukskriven och jag kommer få en ny. Allt på en och samma gång, det är inte det att sakerna ska få ske eller sker utan att det är när allt kommer samtidigt och vissa inte fattar hur svårt det faktiskt är och vill typ inte lyssna, man vill inte inse hur jag kämpar med allt det här. Det är sådant hyckleri så att det inte finns, vi finns där och lyssnar, stöttar osv. Det är verkligen det dem inte gör....Dem är fega, bryr sig och det hela kommer bli ett totalt kaos känns det som. Suck, vart ska man vända sig? Tur att jag har en helt underbar pojkvän som är det stödet som finns där oavsett och tycker som mig i ganska mycket så jag är inte ensam i vissa frågor....

Att sparka på den som redan ligger är fult och fegt men det är just det vissa gör just nu och det äre någon högre makt eller vad det nu kan vara är verkligen emot mig och vill inte att jag ska kunna bli frisk eller få hjälp osv.

 

Dbt-gruppen igår gick bra och det var en bra förmiddag även om behandligen och så är intensiv. Vi ska fortsätta med samma hemuppgift som vi hade till igår men vissa ändringar plus något litet till. 

Och idag var jag hos min ind. psykolog och det kändes bra eftersom jag kunde få ut ganska mycket och få säga att jag är ostabil och impulsiv just nu. sen så var det att gå hem och äta för att sedan åka till söder för att röntga min knän. Denna vecka har redan hunnit varit väldigt intensiv och då är det några dagar kvar på denna vecka, det här bådar inte gott. Men det kanske ändras, säger jag med en stor tvekan. Aldrig en lugn stund typ just nu, och imorgon förmiddag är det läkaren på psyk för prat om sjukskrivning osv. Livet är ingen dans på rosor, har vetat det väldigt länge men just nu så skrattar livet åt mig för tillfället...

Nä, men nu ska jag väl inte klaga mer men det här inte allt jag känner och har inom mig...

Puss och Kram