Ems

Nu är jag helt allvarlig, när ska man förstå att det går inte bara att säga "att det vänder snart", jag förstår det logiskt och försåtr att man att man ska må bra. Men jag behöver inte det utan jag behöver någon som förstår att det är väldigt svart för mig just nu, vilket ine många förstår alls. Men vet ni? Det är totalmörkt för mig just nu, jag tänker inte ljuga fram någon fin saga om att allt är bra när det inte är det alls, jag hoppas att man försåtr att det inte går att säga en lätt liten mening till mig just nu, inte för att vara elak och jag är brutalt ärlig, jag tänker inte ljuga som sagt! 

Och just idag saknar jag vissa personer som har varit ett stort stöd för mig, plus att jag saknar vissa familjemedlemmar just nu, jag måste tillåta mig själv att känna saknad också, men det är en annan femma....

Jag hittar tydligen orden lite mer just nu också tydligen, vilket är jättekonstigt eftersom jag brukar tappa orden när jag mår sämre men just  nu känns det som att orden flödar alldeles för mycket så att jag inte vet vad jag ska skriva eller börja, liksom tappar orden åt det hållet istället och det kanske låter jättekonstigt men så är det. Och detta blev ett inlägg som är lite längre vilket är ovanligt för mig just nu!

 

Men tillbaka till att jag inte mår bra, jag funderar starkt på om jag ska ringa jouren själv eller inte, men dem skulle ju ringa imorgon så då är frågan orkar jag vänta eller stå ut till imorgon, jag lovade att ringa om mitt mående blev sämre men samtidigt så vet jag inte vad som räknas som sämre, eller jo det jag vet jag egentligen men sen har jag svårt att ringa och berätta när jag mår sämre, men jag tänkte försöka stå ut till imorgon eftersom jouren ringer ju imorgon, frågan är bara när, det beror på när hon som ska ringa jobbar, jag vet inte om hon jobbar dag eller kväll. Men men, stå ut till imorgon var det, så enkelt är det. Stå ut en dag till, tar en minut i taget helt enkelt.

Jag skriver ner det jag känner att det här inlägget blev väldigt svart och lite jobbigt inlägg, men jag var tvungen att ventilera lite och det är så att man måste kunna få skriva det känns svårt ibland också, eller hur? Jag tänker inte vara den som skriver att allt är frid och fröjd när det inte är det, varför skulle jag? Eller tycker någon att det är jobbigt för att man misstolkar någonting nu? För att man tror att det handlar om någon annan när det bara är så att jag säger vad jag tycker och tänker, det handlar inte om någon speciell och jag vill inte att man ska tro att jag pekar finger åt någon nu utan det är såhär jag känner....

Jag känner hur orden flödar just nu och detta blev ett långt inlägg men det är bra på ett sätt, för då får jag ut min ångest istället för att vända den inåt som jag brukar göra, sen så säger jag inte att all ångest försvinner i och med att jag skriver men en liten del av ångest kommer ut i ord och även om jag skriver ganska brutalt ärligt och inte döljer något så ska man inte tro något annat än att jag bara vill ventilera och vara så ärlig som möjligt.

Aja, men nu ska jag avrunda men vi hörs snart igen! Och hoppas att ni mår bra och har det bra!?!

Vad vill ni att jag skriver mer om?

Kram Kram

Ems

(Inte min arm)