HIttade en text som man känner igen sig i!

Jag är aldrig bra nog, alltid är det något som är fel när det gäller mig-Känner mig värdelös, misslyckad, ful, inte smal nog och inte värd att leva. Jag känner mig inte vacker, fin/söt och smal nog, måste bli smalare för att bli slank och vacker, då kanske man ser mig och den jag är? Jag gömmer mig bakom en mask, med eller utan smink för att inte visa den smärta jag känner inombords och känslorna som t.ex. fulhet, värdelöshet och misslyckande. Känner även att jag bär masken för att jag är rädd för att släppa in någon i mitt liv, efter alla besvikelser och ha blivit sviken så många gånger. Det enda jag vill är att bli sedd bakom masken och sminket som jag så starkt räknar med för att täcka all smärta och för att inte ses som den person som försöker vara stark. Jag trodde jag kunde vara stark men det tär på mig inifrån, gråter mig själv till sömns varje kväll och är det någon som hör min gråt? För jag skulle kunna dö för ett nytt liv!

 Vill bli smalare för att jag är så stor och äcklig, vem vill veta av och vara med mig när jag är såhär stor och äcklig? Allt skulle bli lättare om jag vore smalare för då skulle allt bli lättare och jag kanske skulle bli nöjd med mig själv, samt kanske slippa kanske kampen med spegeln man har konstant. Fast det kanske absolut bästa vore om jag var död och bara försvann, för jag är ändå inte värd att leva speciellt inte det liv jag lever just nu. Jag kan känna att döden vore så mycket bättre än livet i sig, och det känner jag konstant plus vem vet? Jag kanske är sötare och vackrare i döden än i livet, söt och vacker som en docka när jag ligger död i min kista!

Allt jag vill är att känna mig lika mycket värd som alla andra och värd att leva, samt känna att jag är vacker och bra som jag är, ett liv där jag kan känna glädje och bara får vara den Emelie jag var fast i en ny form och den jag vill vara också. För jag vill inte leva det liv som jag lever nu där döden känns som den enda utvägen och allt är bara mörkt och svart. Jag vill bli sedd som mig själv, den riktiga Emelie med alla sidor som jag har men utan smärtan jag bär inom mig- Med andra ord, jag vill bli sedd av någon som ser mig, den riktiga Emelie, bakom masken jag faktiskt bär.

Jag vill bara vara värdig kärlek och vara vacker, kunna känna mig vacker. Jag vill kunna se mig själv i spegeln utan kampen med alla känslor så som avsky, äckel och inte kunna se den riktiga Emelie som är smal nog och vacker, vill inte ha kampen med min djävul eller mitt monster, vad man nu vill kalla det. Vill inte ha denna kamp längre och vill kunna se vem jag är och inte känna äckel och avsky inför min egen kropp. Vill inte behöva kämpa emot ångesten, all smärta och alla hemska känslor jag har och känner, samt att inte behöva kämpa emot alla impulser och viljan att skada mig själv hela tiden och att jag skapar nya sår och ärr ofta. Vill bara vara mig själv, se mig själv för den jag är och kunna känna mig värdig livet och kärlek, att få leva! Men just nu så är det bara hat mot mig själv där jag inte är värd att leva, att bli älskad och få älska, samt så vill jag kunna känna glädje, utan att jag själv eller någon annan sätter stopp för det. Vill slippa den stressen plus stressen och rädslan över att faktiskt komma hem där jag inte känner mig helt trygg och så vidare.


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Jag vill bli ihågkommen!

Mail: (Bara jag som ser!)

Blogg/Hemsida:

Dina fina ord:

Trackback