Ems

Alltså, jag har så mycket kroppshat just nu, eller jag har väl haft mycket i och med saker och ting plus hela grejen med ätstörningarna spär på hela hatet mot kroppen. Men samtidigt så vet jag till en viss del varför jag känner så mycket och så mot min kropp. Och det är för vad jag har genomgått i det förflutna med olika saker, alltså dåliga erfarenheter tänker inte gå in på det mer än så. Det finns dem som vet kanske vad jag refererar till men jag är inte alls mogen till att skriva om det eller om jag ens kommer skriva om det här men det kanske är så att jag borde skriva om det någon gång för att kanske kunna säga vad som faktiskt har hänt och kanske hjälpa någon annan men jag vet inte. Jag är så osäker och ja, det kanske är att ta sig tid att tänka igeom saken också för att det är liksom inte något man bara ska göra på impuls heller även om jag är impulsiv så kan man inte vara det över allt. 

Aja, men tillbaka till kroppshatet som är så pass känsligt hos mig i omgångar så att tex att jag inte ens klarar av att gå på kroppskännedomen som vi har på SCÄ. Att ha hat mot sin egna kropp och sig själv är ingen känsla(eller vad man ska säga) att leka med alls, speciellt inte för mig där kroppshatet kan vara så pass stort att det går till överdrift med vissa saker och jag har mycket tankar som inte ens går att få bort, men visst tankarna och kroppshatet kanske är lite bättre och inte lika starka vissa dagar men det finns där hela tiden oavsett. Jag kommer lliksom inte ifrån det och mycket har ett förflutet i saker och ting.

Hur fan kan man ha så pass mycket hat mot sig själv och sin kropp? Att man hela tiden söker efter saker som skadar en inre och yttre, ha hela tiden ha en jakt och inte faktiskt kunna känna gläjde över att ha kurvor och former eller att man kan faktiskt kan känna glädje över att man t.ex lever och har rätt stöd och hjälp.

Att utsätta sin kropp för diverse saker och hela tiden vara spänd och orolig tär på kroppen oc sinnet, jag är väldigt trött och orkelös men samtidigt kan man inte låta bli vissa saker överhuvudtaget för att man tror att det hjälper mot hatet och ångesten. Plus att det försvinner inte liksom över en dag heller om man tror det. Jag har levt med vissa saker sedan jag var sjutton men samtidigt så har jag väl inte mått så bra innan dess pga saker som har skett. Men jag har dolt saker och ting genom att vara den glada och spralliga (som jag egentligen är men som inte syns just nu), det blev ett försvar att vara denn personen för jag ville inte oroa någon och hade svårt att lita på folk(vilket blev värre vi 18-19 års ålder efter vissa erfarenheter).

Aja, lite tankar och hur jag faktiskt kan tycka och tänka om mig själv typ. Någon som känner igen sig?

 

Ems