Ems

Jag känner mig  tom, väldigt tom ungefär som ett skal som vandrar runt som en robot. Jag är en robot eller det känns som det iallafall eftersom jag verkligen inte visar känslor och så vidare, en som inte kan säga saker, inte ha någon åsikt eller så vidare. Jag har alltid lärt mig att jag ska vara den som ska vara tyst, inte säga eller tycka något och vara den som bara ska sitta och ta emot allt, lyssna på allt och få höra saker om en själv som sårar, men det är helt normal eller? För mig är det normalt och det sker på en daglig basis, sen om man säger ifrån får man höra det ena och de andra plus att ha diverse saker hängade över sig herla tiden som gör en rädd för att säga något eller ens prata typ för att man inte vet vad som kommer ske då.

Allt detta gör mig galen men vad kan man göra? Man blir liksom lite censurerad och man vet liksom inte hur man ska hantera allt på en och samma gång heller!

Ett skal och tomma ögon, det summerar hela mig just nu och det kanske syns också?