Ems

Jag har alltid kännt mig missförstådd och att ingen verkligen vet eller ens bryr sig, och ännu mindre blivit trodd på av inte bara familj utan även av utomstående personer som inte riktigt lyssnar på vad man verkligen säger och så vidare. Vad gör man då?

Så har det alltid känts, men samtidigt så börjar jag inse att jag har hamnat rätt där jag verkligen blir trodd på, blir hjälpt och får rätt hjälp plus det utrymme jag verkligen behöver. Men samtidigt så är det svårt att börja lita på folk och bara öppna sig igen efter alla besvikelser och ha blivit sårad så pass mycket. Jag har fortsatt lite i tankegången från igår med då och nu plus att jag träffade på en person som ändå såg mig på ett helt annat sätt och det fick mig att inse att det fanss ändå en då kanske men resten då? Denna person som verkligen har betytt mycket gjorde mig glad idag för att jag träffade h*n men samtidigt så insåg jag att inte ens denne visste allt som sagt det var svårt att öppna upp sig och är det det än idag :/. Men det går sakta men säkert framåt med att lita på personer men jag har svårt att erkänna och säga saker, speciellt vissa för att det känns så hemskt att ens tänka på det! Men herregud vad man känner sig upp och ner med allt detta, plus att man inte vågar vissa sina känslor utan sätter upp sin mask och bara skrattar och ler flr att jag vill inte visa eller känna dem.... 

Hur mår ni? Och hoppas att ni har en bra onsdag!

Kram Kram

Ems

I wanna be free!  :/