Ems

Jag känner ofta att vissa saker inte finns om det inte syns. Men på ett sätt är det väl ett sätt för mig att hantera allting och inte visa det jag faktiskt känner! Jag vill inte visa hur jag mår eller hur jag har det, så att inte visa det är ett sätt för mig att säga att jag mår bra oavsett hur illa det är inombords, oavsett hur mycket tårar om väntar på att få komma ut och så vidare.

Och då undrar man, finns det som inte syns? Eller finns det? Är det så svart på vitt? Man blir ju nyfiken för att man döljer så pass mycket och många ser en som en helt normal ung kvinna, och för mig så blir det så att man kanske ser normal ut men har en helt annan historia när man väl börja öppna upp sig. Jag är som två olika personer en som är jätteglad och skrattar, ler och skojar när jag är ute med personer för att sedan vara en person som mår jättedåligt md mycket ångest, ätstörningar, illamående och depressioner osv. Jag vet inte hur man ska göra för att vara ärlig och kunna vara öppen efter ha blivit sviken så mycket i mitt, jag sätter upp en mask för överleva i värld som inte förstår alla gånger vad som sker inombords eller så väljer man att inte förstå. Jag vet inte alls vad som gör att världen blir helt upp och ner för en, eller varför just en råkar ut för allt eller känns så iallafall.

Man har hamnat på sin lägsta punkt när det gäller både vikt(hittills) och i sitt mörker. Men som tur är så har man alltid någon man kan ringa om det skulle behövas och bara det gör en lite lugnare i ens känslor även om man alltid har ett kaos, mycket ångest och känslor osv.

Aja, ska ta och avrunda nu men vi hörs senare!

Hur mår ni?

Kram kram

Ems