Ems

Just nu känns den långa vägen till frihet från den slaviska ätstörningsvärlden lång, även om jag kanske har fått upp min vikt en del men samtidigt så hetsäter jag och använder vissa metoder som en galning, vilket inte är bra. Det finns inget mellanting för mig antingen äter jag inte eller så hetsäter jag. Vad ska man säga? Jag orkar inte mer, och jag behöver vård för allt detta nu och inte sen? Men jag kan säga att efter läkartiden jag hade igår och jag hade kommit hem så hade kommit ett brev till mig från SCÄ och har en tid om men månda typ, en vecka innan man fylller år! Kul? Nej, men vad ska man göra. Måste man så måste man för jag kan inte hålla på såhär längre och min kropp är redan slutkörd efter lite mer än en veckas hetsätning :/ och metoder för att bli av med det. 

Läkartiden igår gick bra och det var en akuttid eftersom det var så mycket som sades, som gjorde psykolog E orolig. Vilket är förståliegt men jag slapp vissa saker iallafall, tack och lv för dessa saker hade jag inte klarat av. Och även om det var bara läkaren jag och läkare S igår så gick det bra, förvånansvärt bra. Jag har väl förstått att både psykolog E och Läkare S inte vill mig ont och att min tillit och mitt förtroende för dem två växer hela tiden även om det är bra bit kvar så har jag ändå gjort små framsteg så som att börja öppna mig lite mer och mer, att våga be om hjälp och så. 

AJa, ska nog ta och fixa mig iordning och gå ut snart i ett underbart väder eller ja, det är molningt men soligt också med värme. Och vad ska man göra när inte tunnelbanan och sådant fungerar eller ja iallafall en av linjerna på tunnelbanan, jo man får gå och så vidare. Det ör kaos med vissa bussar, en tunnelbanelinje och någon linje på pendeltåget här i stockholm och detta inför midsommar, välplanerat? Vem vet? Men nu är det iallafall så men jag slipper det när jag bor typ mitt i Stockholm och har gå avstånd till det mesta ;).

Några förslag på vad jag kan skriva mer om?

Kram Kram

Ems