Ems

Nu är det inte många dagar kvar till att jag ska till SCÄ för första gången för att träffa min behandlare. Jag är verkligen panikslagen och jag vet inte vad jag ska ta mig till :/. Det börjar kännas mer verkligt på något sätt fast ändå inte. Låter det ens vettigt? Jag känner att göra så att man har två behandlingar kanske är det bästa för tillfället med både min psykolog E och SCÄ, men samtidigt så känner jag att det kommer säkert bli tufft och jobbigt. För vilket pris då? Att jag hamnar i samma position igen eller att jag faktiskt blir frisk från något? Jag vet att det är ett helvete att ta sig ur det hela och man måste kämpa, men orkar jag kämpa? Det är ju det som är frågan också, inte bara om jag kommer bli frisk och klarar av att hålla mig frisk.

Det är så mycket som spinner i mig just nu och jag måste kanske ta mig i kragen och prata med psykolog E när jag pratar med henne nästa gång och verkligen vara ärlig med saker och ting. Som typ vad jag känner att jag klarar av och inte klarar av. Plus att vad jag känner inför saker, varför ska jag inte vara ärlig med det för? Jag vet att jag blir inte bättre av att inte säga saker och ting. Jag måste nog säga vad som sker och hur jag verkligen mår, det går inte att dölja längre kan jag säga även om jag vet vad som kommer ske. Får vara helt ärlig och säga hur jag mår och vad jag är mest rädd för med vissa saker. Så enkelt är det, eller enkelt är det ju aldrig eftersom det är enklare sagt än gjort...Men att vara ärlig mot sig själv och psykolog E kanske är ett första steg mot något annat för jag känner nu att jag kan inte vara helt ärlig om vissa saker till personer som jag har känt länge heller av olika anledningar. En av dessa anledningar är väl att jag känner att jag inte vill att dem ska höra av sig och tro en massa saker som inte stämmer och så mycket mer. Jag vill inte ha dem där samtalen och jag vill inte att man ska oroa sig för saker som vissa inte har en aning om egentligen. VIll helst itne bli kallad vissa saker av alla, vill inte prata med alla heller just nu för det har varit allt för intensivt. Så är jag just nu och jag tänker inte förklara mig heller och säger inte mer heller för att om man vet svaret eller känner sig träffad så kan jag iunte göra något åt saken eller jag tänker inte göra något åt saken för att det är ju inte något som jag kan rå för om man känner sig träffad för tillfället. Eller? Jag säger ju bara vad jag tycker och känner för tillfället inget mer och det är ju inte något som jag alltid kommer känna eller så. Jag har bara sådana perioder och jag kommer prata med personerna, det är inte det men jag vill inte att det ska bli allt för nära inpå livet och speciellt inte nu.

Jag kommer prata om saker och det jag går igenom men kommer inte säga allt eller inte erkänna allt heller för det är mitt liv och mina val.

Med det sagt så tar jag och avrundar för tillfället och tänkte ta och kolla på någon serie eller så. Får se vad det blir!

Hoppas att ni får en bra forsatt lördagskväll!

Hur mår ni annars?

Kram kram

Ems