Ems

Att sitta bara rakt upp och ner, och ta emot allt som kommer emot en är nog det allra svåraste. Man har liksom ingen vilja eller något alls. Man får inte säga något eller ska inte inte säga emot alls, för då brakar helvetet löst. Ska det vara så? Tydligen så ska det vara hos vissa, och det är många som undrar hur det kan vara så att man blir så inbunden och inte pratar om saker och ting, inte vill säga saker och erkänna vad som har hänt. Men man vågar ju inte säga något för att man kommer få ett helvete när man kommer hem!!! Oavsett om det som man försöker säga, det man säger eller inte säger inte kommer fram så får man fan för det allra minsta. För man ska ju inte ens öppna munnen. SÅ har jag det i stort sett hela tiden, jag blir en robot och släpper väldigt få in på livet. Plus att det är nog så att typ ingen vet allt och då menar jag verkligen ingen som vet allt. För att jag döljer det av rädsla för olika saker, och jag tänker inte säga det heller för någon förutom min psykolog kanske. Men det kommer jag nog göra i sinom tid men man måste ju ta det i sin egna takt och ingen annans takt. Och jag kommer inte ens svara på någon fråga längre om saker och ting för att jag känner att personer blir alldeles för närgångna med olika saker och jag gillar det inte.
Sen så har jag funderingar på att lägga ner bloggen för att jag känner att vissa som läser, vill jag inte att dem ska läsa helt enkelt av olika anledningar. Jag vill helt enkelt inte att dem ska läsa för det är dem som blir närgångna. Aja får se hur jag gör. Allt är ju relativt och jag får ta en riktig funderare på det hela för att jag känner att jag är trött på att behöva byta runt hela tiden också. För jag vet att jag vill och älskar att blogga men jag vill inte behöva byta runt för att någon/några har fått tag på bloggen eller hur dem började läsa bloggen. Jaja, det får bli en riktig tankeställare helt enkelt.
Jag vill ju skriva och gör det på olika sätt så som här och i olika block. Men jag vill inte ha det så att jag måste bita tungan lite grann för att vissa tar saker på fel sätt och så vidare. Det vill inte jag göra och det är inte så att jag skriver ut allt jag känner här heller men vissa saker skriver jag ändå och det vill inte jag att det ska tas på fel sätt...Eller har någon en ide på hur man kan göra för att det ska bli bra för alla eller hur man ska gå tillväga med det hela? Jag tar gärna emot olika tankegångar och så vidare!
Aja, det var lite tankar som jag har gått runt med idag och det kommit upp ännu mer nu innan jag började skriva och kände att jag var tvungen att skriva lite hur jag tänkte/tänker om saker och ting.
Hur mår ni? Och hur har ni det i denna sensommar (som det ändå är)?
Kram Kram
Ems